BDT-vatten: Innehåll, risker och resurshushållning

Den största volymen avloppsvatten som kommer från ett hushåll är BDT-vatten medan näringsämnen och föroreningar mest finns i toalettavfallet.

 

Slutentankoinfiltration_72dpi_litenring.jpg

Sluten tank för WC-avfallet och infiltration av BDT-vattnet (inringat). Klicka på bilden för att se den i större format.

Det är stor skillnad på toalettavfallet och BDT-vattnet vad gäller växtnäringsämnen, smittämnen och vattenmängder, se nedanstående tabell.

Innehåll i toalettavlopp och BDT-vatten i procent (källa: Peter Ridderstolpe, WRS)

  toalettavfall BDT-vatten
vatten 5-25 %* 75-95 %
näring (NPK) 85-90 % 10-15 %
smittämnen 99,99 % 0,01 %
BOD 30-40 % 60-70 %

*) 5 % vatten i toalettavfall gäller vid användande av vakuumtoalett, 25 % vid snålspolande toalett. Om torrtoalett används blir fördelningen: 1 % vatten i toalettavfallet och 99 % i BDT-vattnet.

Förutom stor vattenmängd innehåller BDT-vatten organiskt material, så kallade syreförbrukande ämnen som mäts i biokemisk syreförbrukning, BOD7. BDT-vatten innehåller även små mängder metaller och smittämnen.

Mängd föroreningar i toalettavfall och BDT-vatten (källa: Naturvårdsverket NFS 2006:7)

  toalettavfall BDT-vatten totalt
BOD7*  20 28 48
totalfosfor*
1,5 0,15 1,6
totalkväve*
12,5 1,4 14

*) gram per person och dygn

Fosfater är förbjudna i tvättmedel i EU, se Regler för tvätt- och rengöringsmedel (pdf)

Hur mycket BDT-vatten produceras i ett hushåll?

Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten (NFS 2006:7) anger att ca 170 liter vatten produceras av en person per dygn om WC-avfallet är inräknat, och 120 liter per person och dygn för endast BDT-vatten.

Peter Ridderstolpe, WRS och expert på naturnära rening och BDT-vatten för Avloppsguiden, anser att följande värden är rimliga tumregler för BDT-vattenmängder för äldre, ny och framtida bebyggelse (liter per person och dygn):

Äldre bebyggelse ca 130 l/p,d

Ny bebyggelse ca 110 l/p,d

Framtida bebyggelse ca 90 l/p,d

Dimensioneringen för maxflöde blir 400–600 l per hushåll om 5 personekvivalenter (pe) och dygn. Måttet 5 pe används i regel som schablon för ett hushåll.

BDT-vatten och resurshushållning

För BDT-vattnet handlar resurshushållningen om vatten och framförallt energi i form av värme. Det kostar mycket energi att värma upp vattnet och ibland även att rena vattnet. BDT-vattnet bär även med sig energi ut från huset. Man brukar säga att ungefär en tredjedel av den energi som värmer upp huset försvinner genom avloppen och det mesta av den värmen finns i BDT-vattnet.

Både vatten och energi kan sparas genom att minska vattenanvändningen. Ett sätt att minska vattenförbrukningen och skaffa kontroll över flödet är t.ex. snålspolande munstycken och vattenmätare.

Genom att separera WC-avloppsvatten från BDT-vatten gynnas också möjligheten att återföra näringen i WC-vattnet till jordbruksproduktion.

Risker med BDT-vatten

Risker för miljön

Miljömässiga föroreningsrisker med BDT-vatten kan delas in i tre grupper: 

Näringsämnen – Här handlar det främst om fosfor och kväve. Från ett normalhushåll produceras ca 0,1 kg fosfor (P) per år från BDT-vattnet vilket ungefär motsvarar avrinningen från 0,25 hektar åkermark.

Tungmetaller – De största källorna till tungmetaller i BDT-vatten är matavfall och tvättvatten från kläder och städning. Halten är ofta högre än i toalettavfall.

Organiska ämnen (BOD) – När organiskt material bryts ner går det åt syre. I vatten som innehåller mycket BOD kan det bli syrebrist. Främsta problemet med det organiska materialet är dock att det kan orsaka igensättning i BDT-anläggningen och därmed dålig lukt. Om obehandlat eller otillräckligt renat BDT-vatten når dricksvattentäkter kan det organiska materialet försämra dricksvattnets kvalitet.

Smittorisker

Källorna till smittämnena i BDT-vatten är i regel dusch och tvätt. Det finns en viss risk för smittspridning från BDT-vatten till en närliggande vattentäkt, exempelvis grannens brunn. Men risken för smitta via BDT-vattnet är väldigt mycket mindre än via personlig kontakt med grannen.   

En fördröjning av avloppsvattnet som passerar genom anläggningen innebär ökad uppehållstid och därmed avdödning av smittämnen. Dessutom får man en utjämning av de toppar som eventuellt kan förekomma i samband med sjukdom.

Risk för dålig lukt och försumpning

Även om BDT-vatten innehåller låga halter av smittämnen och ämnen som är skadliga för miljön behövs reningsanläggningen som skyddsbarriär för att förhindra dålig lukt och uppkomst av t.ex. skadedjur, försumpning med myggor och andra insekter som följd.

Det är troligt att anläggningar som inte klarar av att rena det organiska materialet (BOD7) kommer att få problem med dålig lukt. Om inte nedbrytningen av organiskt material fungerar kan man anta att reduktionen av smittämnen inte heller fungerar fullt ut.

Läs mer om bedömning av risker med BDT-vatten i rapporten Bad-, disk- och tvättvatten - hur farligt är det? (pdf)

Läs mer om vad BDT-vatten är och vilka krav som ställs på anläggningen

Tekniker för rening av BDT-vatten

Läs mer på avloppsguiden

Varför rena avlopp? 
Avlopp i kretslopp

Externa länkar

Havs- och Vattenmyndighetens webbplats om enskilda avlopp

Att ladda ner

Bad- disk- och tvättvatten - hur farligt är det? Rapport från Kunskapscentrum Små Avlopp, 2013 (pdf)
Innehåll i olika avloppsflöden
(pdf)
Naturvårdsverkets handbok om små avloppsanläggningar (pdf)
Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanordningar (pdf)
Naturvårdsverkets rapport 5815 - del 1 (pdf)
Naturvårdsverkets rapport 5815 - del 2 (pdf)
SMED-rapport 2006:1 (pdf) 

Sök Företag/Produkt

Sök Entreprenörer/Konsulter
Sök Labb/Analystjänster
Sök Produkter
Sök Fritext
Sök Diplomerade entreprenörer

avloppsguiden_sok.jpg Diskussionsforum