I ett resorptionsdike går vattnet i ett perforerat rör i ett spridarlager av grus som täcks med jord. Vatten leds bort, infiltreras samt tas upp av växter. Behandlingen av vattnet sker både genom infiltration, genom växtupptag och genom biologiska processer och fastläggning i själva diket. Skillnaden jämfört med ett biofilterdike är att ett resorptionsdike är täckt, vilket innebär att varken människor eller djur exponeras för avloppsvattnet förrän vid dikets utlopp.
 Skiss över ett resorptionsdike för efterbehandling av avloppsvatten.
Utformning Avskiljningen i diket beror på uppehållstid och belastning - ju längre dike desto bättre avskiljning. I allmänhet är det praktiska överväganden som avgör dikets längd, t ex vilken mark som finns tillgänglig och hur marken lutar mot recipient. Spridarlagret utformas så att det perforerade röret inte sätts igen, och utgörs t ex av makadam. Diket kan utformas på många olika sätt, t ex kan fosforreduktionen förbättras genom att det fylls med fosforbindande material.
Reduktion Det är svårt att ange reduktionseffekten i diket eftersom den varierar med dikets utformning, uppehållstid, belastning, etc. Ett dike ger dock alltid bättre avskiljning än direktutsläpp i ett vattendrag.
Skötsel Ett resorptionsdike är en robust anläggning som kräver mycket lite skötsel.
|